Upp på det blå

Heter det inte "...i det blå"? Jo, i vanliga fall, men nu gäller det klättring på Blåberget. Den här gången hade vi bättre lycka med vädret, som höll sig fint hela dagen. Jag och Sam for iväg imorse, kom dit och begav oss till vår favoritled. Visserligen hade vi bara klättrat den en gång tidigare, men det är en fin led. 55 meters sprickklättring som höll en jämn nivå.

Det kom några andra dit också, som tydligen var proffsklättrare. Varje gång vi hörde dem snacka var det om nån 3-veckors klätterresa i Europa eller vilken ny utrustning de hade köpt i trippla exemplar. Efter lunch provade vi en ny led. Proffsklättrarna sa att den var fin, men den var konstig. Ologisk och ingen fin klättring heller, så den tog flera timmar. Mer hann vi inte med för idag, men det var en lyckad dag. När vi skulle gå därifrån fann jag att mina skor var borta, någon hade snott dem. Helt galet. Misstänkte proffsklättrarna. När vi kom till bilen stod de som tur var på moturhuven. Annars hade det varit jobbigt värre...

Var förresten på Afro i torsdags. Tyckte ju att det var kul innan men i jämförelse var Sannas pass mycket roligare. Hon har sån energi så man kan inte låta bli att bli glad.

En sak till, i lördags var jag nere på Citykalaset och lyssnade på Sid Lucie, bandet som Sam spelar i. Det lät bra, men var lite tunt med publik. Renhornen som spelade efter dem drog full parkering.
Väntade en timme på att få höra Melody Club också, de hade visst stora problem att rigga scenen, tog typ två timmar. Det var inte värt väntan för de var inte så värst bra.